Sidor

Hej, är det du?

Jag är här igen. Jag vet inte om du minns. Efter sju år har alla celler i kroppen bytts ut, man blir en ny. Vi kan väl lära känna varandra igen? Eller för första gången. Jag är ny. Lite gammal också.

Jag: Rebecka. 26 år. Världen, Europa, Sverige, Skåne, Lund, en gata döpt efter ett träd. Sjunde våningen, lite till höger. Du skulle se om jag vinkade. Det här: Stormsvala. En gång i tiden en fotoblogg, länge en elefantkyrkogård. Och nu? Kanske text. Eller fler bilder, korniga i instagramformat. Vi märker väl.

Sen sist har jag: samlat över 300 högskolepoäng som jag inte vet vad jag ska göra av. Några i sexologi, ganska många i sociologi, ett par i retorik, flest i genusvetenskap. Vad jag gör nu: skriver. Skönlitterärt. Om det som känns, om den man är, om den man vill vara. Om den obegripliga kärleken. Om att våga. Och om hur könsmaktsordningen genomsyrar samhället, språket, kulturen, politiken, juridiken, sexualiteten, ja, också in under huden, ända in i köttet. Hur man får syn på strukturerna, hur man själv råkar upprätthålla dem. Som att använda man som opersonligt pronomen trots att hälften av alla som finns är kvinnor.

Jag skrev en bok: Fjärilar på min hud. Den finns på Bokus och AdLibris och på ganska många bibliotek. Om du vill läsa, jag hoppas att du vill läsa. Ska jag berätta vad den handlar om? Den handlar om: att vara nyvuxen och vilse. Att inte vilja fastna i en stad fylld av sirap. Systerskap, det starkaste som finns, det är en frihet och en symbios. De skrev så fint.

Hur mår du? Jag menar på riktigt. Jag önskar mig en detaljbeskrivning, vad du känner och var du känner det. Vad du tänker på när du är ensam. Berätta om det fula, det smutsiga, det skamfyllda. Berätta något för mig, jag vill så gärna veta vem du har blivit.


Rebecka Kvist, april  2017